Meine damen und herren, mesdames et messieurs, ladies and gentlemen - Cabaret Candy Club 3 säger Auf wiedersehen, a bientot and good night....!

 

Då var den sista showen av Cabaret Candy Club 3 slutligen avklarad. Sorgligt? Skönt? Lättande? Deprimerande? Ja, lite av varje skulle jag väl säga. Det tror jag de flesta av oss känner.

Dagen inleddes med att vi alla traditionsenligt skulle rösta fram kandidater till vår egna lilla "Oscarsgala", och därefter åkte jag och Miranda - sminkösen - iväg för att inhandla priserna!

 Resultatet redovisades när vi var klara med vår sista föreställning och blev följande:

 

Årets Diva - Albin Ganovic (fick en inramad bild på sig själv)

Årets Dramaqueen - Hampus All Ripa (för sitt ryggskott. Han fick ett paket plåster!)

Årets Pessimist - Mattias Ljungberg (han fick party-visselpipor för att piggas upp!)

Årets Optimist - Josefine Sandqvist (fick en leksakspistol för att sluta vara så jäkla positiv?)

Årets Mest Försenade Ankomst - Simon Nilsson (kom 3 timmar sent till genrepet pga att han försov sig. Han fick en energidryck för att vakna!)

Årets Sämsta Lögnare - Simon Nilsson (skyllde sin sena ankomst på att taxin aldrig kom :) Han fick silvertejp för att tejpa igen sin mun)

Årets Bitch - Sebastian Hansen Allard (fick ett nithalsband för hundar!)

Årets Prinsessa - Josefine Sandqvist (fick en tiara!)

Årets Gottegris - Emma Sundbergh (har jämt godis i logen. Hon fick en choklad-julkalender!)

Årets Räddare i Nöden - Harry Nyström (backstage-killen som dessutom hoppade in och gjorde Svansjön när Hampus var borta)

 

Första showen 18.00 hade tyvärr en väldigt svårflörtad publik - förutom min släkt som tjoade för kung och fosterland... Av detta har vi lärt oss vadå? Att Cabaret INTE ska köras innan klockan nio!

Men icke var vi deppiga för det! Vi gjorde vårt absolut bästa trots allt, och i finalnumret stod jag där lik förbannat med tårar i ögonen till stående ovationer! 

Jag och Albin fick dessutom en väldigt spännande överraskning av min underbara mor! Det är ju nämligen så att jag och Albin har bokat studieresa till Paris den 16-21 dec för att skaffa inspiration till nästa års Cabaret Candy Club, och medan vi står där och blir tilldelade blommor i finalnumret så rusar min kära mor upp och ger oss varsitt papper där det står att jag och Albin är inbokade att se the one and only MOULIN ROUGE i Paris!

Fyyyyy vad sjukt och härligt! Himmelriket here we come!

 

Uppfyllda av detta besked laddade vi om till föreställningen 21.00 som blev fullständigt överfylld med en härlig och taggad publik! Vi fick till och med öppna på balkongen för att alla skulle få plats - Hur bra avslut är inte det??

Precis som man bör så gjorde vi narr av varandra under hela sista föreställningen som blev ett enda skratt och tårkalas!

 

Sen firades det bannemej! Alla bytte om, vi hade vår Oscarsgala och delade ut en present till Albin. I år blev det (istället för galna sexleksaker som vi alltid annars gett honom) ett kors och en bibel som vi alla hade signerat! Därefter var det fullt ös medvetslös på dansgolvet till klockan 04.00 på morgonen! Mycket skratt, tårar, drama, lust och lycka! Det blev kebab på Knutpunkten som kvällsmat/frukost (?) och därefter åkte jag med Albin, Adnan & Miranda hem till familjen Ganovic för att sussa sött och låta kroppen ta igen all förbrukad energi.

 

Summan av kardemumman - Jag har haft så fantastiskt roligt och har fortfarande inte förstått att det nu är över, men jag antar att även det kommer. Så länge slänger jag in lite bilder från efterfesten! Kram kram!

 

 

Oh ja jäklar i havet vilken uuuunderbar föreställning vi bjöd den mest fantastiska publik på igår!

Jag vågar nog säga att det var vår bästa föreställning än så länge, och känslan som fyller din kropp när du inser det är OBESKRIVLIG! Jag önskar att alla människor i världen hade fått känna så någon gång. Då kan jag lova att vår värld hade varit betydligt fredligare och gladare!

 

Vi hade en smockfull, taggad salong igår och körde järnet fullt ut! Oj oj oj, om lycka ska definieras på något sätt så bör det göras i samband med Cabaret! Har jag sagt att jag älskar Cabaren? Hur många oersättliga kompisband har jag inte knutit tack vare cabaren? Jag andas cabaret, lever för cabaret och älskar det fullkomligt! Att få vara en hel grupp som jobbar för samma mål och tycker det är så brutalt roligt är det bästa som finns i denna värld.

 

Igår påbörjade jag mina intervjuer med ensemblen för att ta reda på hur de tycker att de har utvecklats och vad som har varit roligast med hela konceptet. Jag bad de beskriva Cabaren med tre ord och fick bland annat höra: "Lust, tufft & VÄRT att göra!"

 

Idag går vi in på våra två sista föreställningar kl 18.00 & 21.00, men jag har helt enkelt valt att låta depressionen över det komma imorgon istället. Idag tänker jag bara vara så euforisk och lycklig över att jag får chans att genomföra det jag älskar mest i hela världen en sista gång med människorna jag sätter väldigt högt emotionellt värde på. Jag. Älskar. Er. (!!!!)

 

Kram kram och så ses vi ikväll!

Då var vi igång igen!

 

Vår femte föreställning gick av stapeln igårkväll. Samling 14.00 med ett par stycken från ensemblen för sista-minuten-affischering fram till 16.00. Allt ska ut ut ut! Någon nytta i lokalen gör det inte :)

Men vi jobbade snabbt och effektivt i det fina höstvädret och avverkade stora delar av stan, så jag hoppas att ni har lagt märke till dem! Snyggaste cabaretpappan Franz Fritzel med glitter överallt, precis som det ska vara!

 

Slänger in några bilder från förra veckan som jag aldrig hann lägga upp.

Kram kram på er!

Vi ses väl ikväll...? :)

 

 Vi rekonstruerade Hampus ryggskott i logen!

 

Josefine får en makeover av Johannes och Simon!

 

Eftersom bloggen faktiskt är tillägnat mitt projektarbete så kommer här nu min projektplan.

 

 

Energiska och fokuserade repetitioner, affishering, biljettförsäljning och huruvida folk hanterar stressen & pressen. 

Min frågeställning är alltså: "Hur ser utvecklingen ut med Cabaret Candy Club 14 dagar innan och efter premiär?"

 

Jag kommer att använda mig utav personliga intervjuer med ensemblen, men i första hand videoupptagning och fotografier med mobilen under repetitionerna. Fördelen är att jag slipper skriva ner allt, och kan se på det om och om igen. Det blir lättare att se en utveckling. Nackdelen är att jag inte kommer kunna dokumentera mina egna nummer, men däremot kommer jag ju kunna redogöra för en personlig utveckling ändå genom mina egna ord.

 

För att kunna ta reda på frågan krävs som sagt ovan, dokumentationer, intervjuer och bra frågor från min sida! Jag kommer att ta mycket hjälp av regissören, eftersom han har störst koll på utvecklingen som sker och var förändringar görs. Mitt första mål är att samla så mycket dokumentation av samma nummer från repetitionerna för att sen kunna se hur saker och ting förändras och petas på. Nästa mål är att ställa frågor kring föreställningarna i sig. Hur påverkar det ensemblen att vi plötsligt har en publik framför oss? Därefter kommer jag att göra en personlig intervju med var och en i ensemblen för att se hur de själva upplevt saker och ting. Har de förändrats privat efter cabaren?

 

Projektet påbörjas 14 dagar innan premiärdag, då jag främst fokuserar på filminspelning

Föreställningar sker den 4, 5, 6 & 11, 12 & 13 oktober. Detta innebär 8 föreställningar.

Efter föreställningarna kommer jag att återkomma till ensemblen och se hur de upplever sig själva när Cabaren slutligen är över. Hur har de utvecklats?

Eftersom jag dokumenterar här så ofta jag kan och så ofta det händer något nytt, kommer jag att meddela min handledare så fort ett nytt inlägg är uppe. Jag kommer också låta henne gå på ett genomdrag av föreställningen, och sen hoppas på att hon kan gå på en av de färdiga föreställningarna. (Tyvärr har vi inte råd att bjuda henne.)

 

 

 

Meine damen und herren, mesdames et messieurs!

 

Ikväll hade vi vår första dubbelföreställning. Den första gick av stapeln 18.00 & 21.00 körde vi igen!

Det blev en tidig samling för att gå igenom hur vi skulle lösa faktumet att Hampus fortfarande är frånvarande. De nummer som blev mest drabbade var vårt sambanummer "Bangarang" som enbart består utav Hampus, Emma E & Isabelle, "Be My Guest" - ett sexigt cha-cha-nummer som i princip bara kretsar kring Hampus, och "Black Swan" som framförs av Albin, Mattias och Hampus. "Orgyn" hade vi lyckats lösa redan igår genom att bara jag, Mattias och Albin var på scen, och i "le grand finale" när vi har vår så kallade tripple penetration så drog vi upp en man från publiken! Funkade hur bra som helst och folk tyckte det var väldigt roligt.

Slutsatsen blev att i "Bangarang" så fick Emma och Isabelle köra själva och istället bygga upp numret som att de tävlar mot varandra om uppmärksamhet, istället för om Hampus. Nämnde jag att vi har fantastiskt duktiga dansare i år? Inga problem här inte, bara möjligheter!

"Be My Guest" gick tyvärr inte att lösa utan Hampus, så det fick vi stryka helt för kvällen.

I "Black Swan" däremot så hoppade minsann vår kära backstagekille Harry Nyström upp på scen och visade framfötterna som aldrig förr! Han fick repetera med Mattias ett par gånger innan föreställning och det gick faktiskt riktigt bra! Vilken tur vi har - WOW vilket gäng vi är!

 

Under första föreställningen hade vi tyvärr väldig otur med publiken. Det var en hel drös med danskar som bara hade kommit för att titta på alla lättklädda dansare, så när alla andra nummer framfördes då det inte innehöll några lättklädda dansare satt de bara och pratade med varandra över borden utan att ge någon uppmärksamhet överhuvudtaget. För tjejerna och Albins skull blir det väldigt frustrerande, eftersom de inte i sina karaktärer kan göra något åt saken, men för min del blev det en fantastisk chans att driva med publiken ännu mer och förlöjliga dem - vilket gick hem väldigt bra hos restrerande som faktiskt försökte höra vad vi sa. Jag stod tyst och la armarna i kors och stirrade på dem tills de uppmärksammande mig och då fortsatte jag. De blev väldigt generade utav situationen. Ett klassiskt trick lärare brukar köra om det är någon som sitter och pratar. Sen gav jag de menande blickar varje gång jag gick ut på scen. Fantastiskt roligt!

 

Nästa föreställning var helt underbar! Vi laddade om på nytt och huset blev fullt igen!

Allt gick underbart och återigen stod jag tårögd i finalen till stående ovationer. Finns verkligen ingen bättre känsla!

Efteråt festade och firade vi allihopa eftersom The Tivoli dessutom hade sin invigning av de nya lokalerna då. Det blev en extremt lyckad kväll! Ack vad kul vi hade. 06.30 kom jag staplande hem och sov ut för fyra föreställningar och en helt underbar kväll med världens finaste ensemble! Denna söndag ägnas åt att dricka te, ta långa bad, titta på filmer och bara pusta ut! Så mycket spänningar som har släppt nu, det är helt makalöst. Och än är det inte över...

 

Under denna förmiddag har jag förresten också gjort en liten video som presenterar vår fina ensemble! (I brist på annat att göra... Jag tror att jag har glömt allt annat som finns att göra förutom Cabaret!)

 

>

Ja, vad är det man säger?

Går genrepet dåligt så blir premiären succé, och blir premiären succé så slutar nästa föreställning i... katastrof?

 

Själva föreställningen i sig gick galant, men det sista numret som utförs utav dansarna precis innan pausen så sträcker vår kära dansare Hampus sin rygg så pass kraftigt att två kotor flyttar på sig. Han ligger blickstilla på golvet i logen och kan inte röra sig. Det visar sig att det hela beror på vår obarmhärtigt låga temperatur som vi har i våra loger, eftersom många av tivolis personal och vår egen ensemble går ut för att röka precis vid dörren som är utanför vår loge. Kalla muskler när man ska ut och dansa är ingen bra kombination...

 

Hursomhelst, vi beslutar oss för att ringa en ambulans eftersom Hampus gråter så ont han har, och han kan verkligen inte flytta på sig. Ambulansen frågar var vi befinner oss, varpå vi svara på nattklubben The Tivoli. "Tyvärr, vi kan inte göra något, så länge han inte ligger och skriker hysteriskt" säger sjukvården. Ambulansen vill alltså inte komma. Vi ringer istället Hampus föräldrar, hans mamma är sjuksköterska, och de får komma och titta på honom. Under detta kaos som pågår blir vi tvungna att fortsätta andra akten utan honom, vilket blir minst sagt spännande - speciellt för dansarna som har en massa lyft och solonummer tillsammans med Hampus.

Hampus föräldrar anländer, och hans mamma bedömer att Hampus måste åka iväg med ambulans eftersom vi inte har någonting att bära honom med, och han ska helst ligga utsträckt hela tiden. Ambulansen svarar återigen att de inte vill komma, men efter många om och men så gör de det i alla fall. När de väl anländer frågar ambulanspersonalen om kära Hampus kan komma ut och berätta vad som är fel. NEJ säger vi, han kan inte röra på sig. Ambulanspersonalen SKRATTAR och säger: "Okej, vi kommer in och tittar på honom."

Jag misstänker att de trodde att de hade att göra med ett helt vanligt fylleslagsmål som hade gått snett...

När personalen kommer in visar det sig att de inte har någon bår med sig, så de kan inte flytta Hampus in i bilen. Man blir tvungen att ringa YTTERLIGARE en ambulans, som tar ytterligare 20 minuter som sedan kan köra in Hampus till sjukhuset. Vid det här laget är vi klara med hela föreställningen. Det tog alltså över en timme att få iväg Hampus till sjukhuset!

 

Ja herre min skapare... Var i hela världen är sjukvården på väg när det krävs flera samtal, två ambulansbilar och en sjuksköterska som tvingas ryta åt de att komma och hämta patienten innan han faktiskt kommer iväg??

SKRATTRETANDE!

 

Men snacka om ett verkligt "the show must go on"-moment vi andra hade. Vi körde på och improvisationsförmågan var laddad till max - och det gick faktiskt helt okej! Ingen verkade märka av något i publiken åtminstone. Helt galet...

Imorgon blir det tidigare samling för att se hur vi ska göra med nummerna som vi är beroende av Hampus i...

Kaos kaos, hem och sova nu!

Idag är dagen då det händer!!

 

Imorse visades vår lilla inspelning på TV4 - superkul! Just nu befinner vi oss alla på The Tivoli och taggar till tusan. Vi var på plats 13.00 för att gå igenom små detaljer, sopa scenen, sminka oss, hänga alla kostymer och rekvisita på plats så att det inte skulle bli något hinder under kvällen premiärnerver!

Tyvärr har vi kommit fram till att rekvisitan till ett av nummerna inte hunnit bli klar, så nu två timmar innan föreställning så strök vi det! Lite förvirrande eftersom en av tjejerna behövde tid att byta om under det numret, men vi löser det i alla fall med att jag bara går in och pratar lite med publiken. Kort och enkelt, men effektivt för Josefine som behöver byta om!

Jag lägger in videon som TV4 visade, och ska nu sätta mig i kassan en timme innan föreställningen börjar. Usch vad nervöst! Har aldrig varit så här nervös i hela mitt liv. Känns som jag ska få världens skrattanfall, börjar gråta, kräka och svimma på samma gång!

Uppdaterar senare om hur kvällen gick!

 

 

SUCCÉ!!!!!! Oh fy vad bra det gick! ALLT gick helt underbart perfekt! En sån jääääävla lättnad! Generalreptetitionen igår var vidrig men idag satt ALLT! Vi hade slutsålt och publiken var taggad till max! Jag stod nästan och grät av lycka i finalen när vi bugade. I just precis såna stunder är jag som allra säkrast på vad jag vill i livet. Får jag vara med om den här känslan för resten av mitt liv så kan jag aldrig begära mer. Allt slit, all stress, all oro, alla nerver, alla onödiga gräl är SÅÅÅÅ VÄRT DET (!!!!!!) när man får en sån här respons och det går så oerhört fantastiskt!

Nu bjuder The Tivoli på öppen bar för ensemblen och vi tänker efterfesta som bara den trots att det är torsdag!

LYCKA!!!!

 

Jisses amalia... Imorgon är det premiär!!

 

Idag har jag varit ledig från skolan, eftersom repetitionerna har pågått från 10.00-20.00. Så mycket som ska på plats och sättas i sista sekund!

Började dagen med att handla mat till mitt matlagningsnummer, därefter var det fullt ös medvetslös!

Akrobaterna Emanuel och Manulito anlände idag och vi fick se deras fenomenala nummer för första gången. Helt otroligt vilken skicklighet de besitter! Det fick oss dock att inse att vår föreställning inte längre höll tidsplanen, så vi blev tvungna att stryka ett utav mina nummer. Helt okej dock! För eftersom det numret redan var osäkert då kocken på Tivoli som egentligen skulle medverkat, hade valt att hoppa av, så var det fantastiskt lättande!

Planen var att köra igenom föreställningen två gånger. En gång utan kostym och nästa skulle vi då ha själva genrepet. Hann vi med det? Icke!

När vi kört igenom första akten är klockan halv tre, och vi går på lunch. Får då reda på att skolan ska komma och förväntar sig att se ett genrep om en timme... Hoppsan! :)

Snabbt tillbaka, slänga i sig ett par tuggor, få reda på att TV4 är på plats och vill göra en intervju samt tv-inspelning. När skolan väl är på plats så är TV4 fortfarande kvar... Efter många om och men kan vi sätta igång med vår generalrepetition som blev ett fullständigt fiasko. Allt som kunde gå fel gick fel! Men vi fick åtminstone superbra feedback från publiken. Skönt att vi fick öva på en liten publik först innan vi mötte den riktiga. Underbart!

Får hoppas på att premiären imorgon går bättre dock...

 

Slänger in lite bilder från dagen! Nu måste jag få mig lite skönhetssömn innan den föraktade men ooh så spännande premiären!

 

Bara 2 dagar kvar nu!

 

Det är helt galet... Stressfaktorn är brutal och det är helt omöjligt att kunna fokusera på annat än bara cabaren. Man är inne i en bubbla och allt annat är bara ett töcken! Men fy vad fantastiskt roligt vi har tillsammans! Världens bästa gäng är vi som hjälper varandra!

 

Idag var jag och hämtade kostymerna på Fredriksdal så att även jag fick chansen att repetera med min kostym för första gången. Kul kul! Blir en helt annan känsla med min bittra karaktär nu :)

Tidningen City Helsingborg var på plats idag och gjorde en intervju med mig och Albin och tog lite bilder. Artikeln kommer ut på torsdag när vi har premiär!

 

Repetitionerna idag pågick från 18.00-23.00!

Tufft jobb med massa framgång!

 

Hej kära vänner

 

Idag har varit fullkomligt kaosartat för min del.

Tanken var att jag skulle hämta kostymer på Fredriksdal idag, eftersom de används av mig och Albin som 1800-talspar, men uppenbarligen var inte de redo för att hämtas upp. (Visade sig att kostumören bara var trött för hon hade jobbat 12 timmar tidigare den dagen... Blir så fruktansvärt irriterad!)

Jag panikstressade från skola, till körskola till repetition och var fullkomligt slut när jag kom fram. För mycket intryck att ta in!

 

Helsingborgs dagblad var dock på plats idag och filmade lite av repetitionerna, vilket ju alltid är trevligt! Vi behöver all uppmärksamhet vi kan få från media.

Slänger in en länk på det de spelade in, och går nu istället och lägger mig!

Repetition från 17.00-22.00 idag.

 

HD's inslag:

http://hd.se/24hd/?clip=1178893#category=316&date=2012-10&clip=1178893&startTime=0m0s