Ja, vad är det man säger?

Går genrepet dåligt så blir premiären succé, och blir premiären succé så slutar nästa föreställning i... katastrof?

 

Själva föreställningen i sig gick galant, men det sista numret som utförs utav dansarna precis innan pausen så sträcker vår kära dansare Hampus sin rygg så pass kraftigt att två kotor flyttar på sig. Han ligger blickstilla på golvet i logen och kan inte röra sig. Det visar sig att det hela beror på vår obarmhärtigt låga temperatur som vi har i våra loger, eftersom många av tivolis personal och vår egen ensemble går ut för att röka precis vid dörren som är utanför vår loge. Kalla muskler när man ska ut och dansa är ingen bra kombination...

 

Hursomhelst, vi beslutar oss för att ringa en ambulans eftersom Hampus gråter så ont han har, och han kan verkligen inte flytta på sig. Ambulansen frågar var vi befinner oss, varpå vi svara på nattklubben The Tivoli. "Tyvärr, vi kan inte göra något, så länge han inte ligger och skriker hysteriskt" säger sjukvården. Ambulansen vill alltså inte komma. Vi ringer istället Hampus föräldrar, hans mamma är sjuksköterska, och de får komma och titta på honom. Under detta kaos som pågår blir vi tvungna att fortsätta andra akten utan honom, vilket blir minst sagt spännande - speciellt för dansarna som har en massa lyft och solonummer tillsammans med Hampus.

Hampus föräldrar anländer, och hans mamma bedömer att Hampus måste åka iväg med ambulans eftersom vi inte har någonting att bära honom med, och han ska helst ligga utsträckt hela tiden. Ambulansen svarar återigen att de inte vill komma, men efter många om och men så gör de det i alla fall. När de väl anländer frågar ambulanspersonalen om kära Hampus kan komma ut och berätta vad som är fel. NEJ säger vi, han kan inte röra på sig. Ambulanspersonalen SKRATTAR och säger: "Okej, vi kommer in och tittar på honom."

Jag misstänker att de trodde att de hade att göra med ett helt vanligt fylleslagsmål som hade gått snett...

När personalen kommer in visar det sig att de inte har någon bår med sig, så de kan inte flytta Hampus in i bilen. Man blir tvungen att ringa YTTERLIGARE en ambulans, som tar ytterligare 20 minuter som sedan kan köra in Hampus till sjukhuset. Vid det här laget är vi klara med hela föreställningen. Det tog alltså över en timme att få iväg Hampus till sjukhuset!

 

Ja herre min skapare... Var i hela världen är sjukvården på väg när det krävs flera samtal, två ambulansbilar och en sjuksköterska som tvingas ryta åt de att komma och hämta patienten innan han faktiskt kommer iväg??

SKRATTRETANDE!

 

Men snacka om ett verkligt "the show must go on"-moment vi andra hade. Vi körde på och improvisationsförmågan var laddad till max - och det gick faktiskt helt okej! Ingen verkade märka av något i publiken åtminstone. Helt galet...

Imorgon blir det tidigare samling för att se hur vi ska göra med nummerna som vi är beroende av Hampus i...

Kaos kaos, hem och sova nu!